Idag har vår platta Shades of White debuterat på Hårdrockslistans 1:a plats! Jag tror att det är en av mitt livs största ögonblick! Vi landade på en 14:e-plats på den totala albumtoppen (vem kan mäta sig med Kicki Danielsson liksom?). Vi är sjukt stolta och tacksamma till alla som supportar vårt album!

Började morgonen med intervju på Bandit Rock Stockholm. Alltid trevligt på Rivstart. Senast var i Gbg. Men precis samma sköna attityd genomsyrade hela Stockholmskontoret. Har inget emot att börja dagen med att snacka rock and roll å lyssna på lite sköna låtar.

Ikväll öpnnar vi för Raubtier på Bandet-festen som är på Harry B James på regeringsgatan. Kommer bli ett sjukt drag! Portarna öppnar 21.00. Kvällens tema är festival-stämning. Vi kommer att bidra! Be there!

Och det var precis så galet och sjukt som vi hoppats på!

I fredags släppte vi vår platta Shades of White (betyg: 7/10 – här på rocknytt)! Fans av vinyldoftande partyrock med 70-tals-feeling kommer förhoppningsvis ta till sig skivan och låta den rotera i såväl CD-spelare, som mp3spelare och datorer under sommarens fester. Shades of White är något så ovanligt som partyrock, som vågar vara retro och hittig – men samtidigt fylld med eftertanke och vardagspoesi. Skrapa på ytan, och du finner endel tänkvärdheter under den Thin Lizzy och Hellacopters-rykande fasaden.

Releasedagen firade vi i hemstaden inför närmare 1000 galna, hemmasupportrar på stans enda, riktiga rock-klubb: Husaren. Jag vågar påstå att det var vår bästa show någonsin. Från första tonen på vårt intro-track, till sista ackordet (med tillhörande gitarrslakt) på extranumret, förra årets singel, OHNO var det en enda lång fröjd att spela för dessa galningar. Har aldrig varit med om en liknande support. Folk lämnade sina stugor för att fira med oss – och var man än tittade ifrån scenen så såg man glada ansikten. Tack Skövde för att ni supportar era egna.

Vårt andra hem är dock Stockholm, dit turnébussen rullade på lördagen. I Stockholm har vi av någon anledning dragit mycket folk på varenda spelning (ett 30-tal i huvudstaden) vi gjort under de senaste två åren. Den här gången tog vi oss an Klubben på Fryshuset – en av de största tillställningarna vi gett oss in i. Tror att det är safe att konstatera att releaseparty #2 kan betraktas som en succé! Vi har alltid trivts som bäst på full-format-scener där man kan maxa scenshowen utan att riskera krocka med varandras gitarrer. Efter giget intog vi Clarion Hotels bar vid Skanstull tillsammans med ett 20-tal av våra främsta fans och vänner i huvudstaden. Kul ocksåa tt se hur mina vanligtvis stora, stygga bandmates blev djupt rörda av den champagne som serverades av vårt Street-team och all värme som vi fick motta. Vi har bokstavligen jobbat röven av oss för att göra en skiva som vi själva älskar, och tror på. Det är fantastiskt bekräftande att äntligen få fira av den ordentligt – och få positiv feedback från fina människor som tror på oss. Tack.

Well. Natten blev lång. Och hård. Backstagestories will be told later.

Nu är vi hemma och packar om väskorna. På torsdag rullar vagnen till Stockholm igen (intervju i Radio Bandit 07-nånting på morgonen, och sen spelning på Bandit Partyt på harry B James på kvällen). På fredagen har vi klämt in en akustisk spelning på ett studentparty. Vi har inget emot tjejer som klätt sig i Shades of White. Och på lördag rullar vi vidare till CC Puben i Gävle, som är ett riktigt klassiskt rock and roll-hak med närapå hundraåriga anor. Vi lirade där för ett par år sen och hade sjukt kul. Nu är det dags att återvända – inte minst på grund av att Radio Gävle haft den goda smaken att köra våra singlar på hög rotation.

Så – people – om Ni är i Gävle eller Stockholm mot slutet av veckan. Se till att kolla in oss! Vi kommer definitivt att kolla in Er!

/Filip

 
 

Visst – jag sysslar med musik, klär mig orginellt och står för att jag är en arbetsovillig slacker som mår bäst med några järn innanför västen och en gitarr i händerna. Men i övrigt är livet ganska lätt att leva just nu. Och då är det inte helt lätt att rebella. För precis som att ”the poet needs the pain” så behöver rebellen en storebror/motståndare/antagonist att revoltera mot. Så vad gör jag då när livet saknar både smärta och fiender?

Jag muckar gräl med Transportstyrelsen!

Vi musiker drar ofta på oss p-böter eftersom den satans turnékärran allt som oftast felparkeras då utrustning skall bäras kortast möjliga väg från bagageutrymme till scen.

Här är min hämnd, och ytterst rebelliga svarshandling varje gång jag åläggs med p-böter:

1. Betala ALDRIG p-boten som sätts på din bilruta direkt. Första påminnelsen som kommer i brevlådan saknar straffavgift, så låt Transportstyrelsen bemöda sig om att skicka en påminnelse. DESSUTOM finns det en liten, men logisk chans att Transportstyrelsen någon gång missar att få iväg påminnelsen.

2. När påminnelsen såsmåningom landar i brevlådan så väntar du till sista möjliga betalningsdag, bara för att jävlas. SEN betalar du BÅDE ursprungsboten OCH påminnelsen SAMTIDIGT. Detta gör att transportstyrelsen får in en dubbelbetalning, och således är tvugna att göra en återbetalning på den ena räkningen! Mer administrativt krångel, mer arbetstid och mer portoavgifter för dom.

3. Glöm omedelbart av att du gjort dubbelbetalningen – förträng händelsen – för på så vis dimper återbetalningen från Trafikstyrelsen ner som en utbetalningsavi i brevlådan när man minst anar det – och blir liksom en liten positiv bonus i vardagen! Det är ungefär som att hitta en bortglömd 100-lapp i fickan på en jacka som man sällan använder.

Inget av ovanstående är nåt man tjänar pengar på (om dom inte någon dag glömmer skicka den där påminnelsen – har hittills aldrig hänt), men OJ vad det är rebelliskt. Känner mig mycket nöjd med detta lilla guerillakrig. Rebel at heart.

The Gloria Story – Transportstyrelsen 1-0, som sagt.

Arkiv