Efter succén på QWARNFESTIVALEN förra helgen är bandet mer taggat än någonsing. Solen skiner från en klarblå himmel och det är en bra sommar för rock and roll!

För den som är i Trollhättan, eller har vägarna förbi stan (kanske påväg till eller från kusten?) på lördag 6/8, rekommenderar vi ett pitstop på Backstage Rockbar! The Gloria Story lirar! Jag vågar garantera att vi är bättre, större, starkare och snyggare än senast du såg oss! Musik är som sex. Man spelar med ballen och inte med hjärnan, och på en bra kväll är vi både stora och hårda. Mer potenta än nånsin. Tro mig.

TILL BACKSTAGE!

Var ju så glad härom dagen, när jag såg att jag äntligen fått en massa kommenterer till vårt flitiga bloggande. Ännu roligare att kommentarerna verkade komma från hela världen… Sen såg jag att varenda rocknytt-blogg hade fått i princip samma kommentarer, från samma avsändare. SPAM. Trööökigt.

Det är ingen majorfestival med 25.000 åskådare, på en avlägsen åker med tillhörande lerig camping. Nej, Qwarnfestivalen har istället byggt sin popularitet på gemytlig stämning, massa bärs och klassiska folkparksvibbar. Westerqwarn är, som namnet antyder, en gammal kvarn i närheten av Västerås. Det är en mäktig träbyggnad som idag har byggts om till en gigantisk restaurang- och pubanläggning. Läget är makalöst vackert, intill ett naturreservat och inbäddat bland lummig grönska, och flera små åar. Det är i den miljön, i de natursköna områdena kring den gamla kvarnen, som Qwarnfestivalen arrangeras. Arrangörerna är ett gäng glada eldsjälar, med stor liverutin. Så scenarrangemanget var top of the line med ovanligt bra ljud. Festivalområdet utgjordes av en naturlig ‘gryta’ som stenlagts för att skapa olika etage där den 2000 huvud starka publiken trängdes, dansade och festade natten lång. Det var en fröjd att lira inför dessa galna, glada och musikintresserade människor. Bland våra bättre och roligare gig, någonsin, faktiskt!
– Posted using BlogPress from my iPad
Location:Wästerqwarn

Anlände precis vid underbart vackra Westerqwarn, utanför Västerås. Mer naturskönt festivalområde har jag aldrig upplevt. Personalen är trevlig, tjejerna snygga å snart är det soundcheck. Kvällshimlen är klarblå. Sämre kan man ha det!

Showtime 23.00. Lovely.

– Posted using Blogpress from my Iphone

Det ska bli så jävla skönt att komma ut på vägarna igen och lira rock and roll. En månad har gått sedan vi avslutade vår ‘releaseparty-turné’ i samband med skivsläppet i juni.
Nu kickar vi igång andra delen av det vi kallar för The Shades of White Tour!
Först ut är Qwarnfestivalen i Västerås. Det verkar vara en typ av arrangemang som verkligen drivs av eldsjälar. Det är en salig blandning av band. Allt ifrån Ryttenerôj som är ett galet, galet coverband till Seventribe som Spelar Slipnot-metal med en helt sjuk energi. Vi har själv öppnat för dom på Harry B James en gång i tiden. Den kvällen var dom helt makalösa!
För den intresserade kan man läsa mer om evenemanget på facebook-eventet som finnes här: http://www.facebook.com/event.php?eid=198757906838901
I Augusti/Juli kan man se The Gloria Story på följande tillställningar:
30/7: Qwarnfestivalen, Västerås. Showtime: 23.00.
6/8: Backstage, Trollhättan
12/8: Skogsröjet, Rejmyre. Showtime: 19.00.
13/8: Wasted Youth, Motala.
25/8: Rockbaren/Harrys, Linköping.
27/8: Eksjö Stadsfest. Showtime: 19.30.
Turnén fortsätter i september, oktober och november med fler coola gig.

Funderade ett slag över vad äkta rock and roll egentligen innebär. Och då menar jag inte ”rock and roll” i bemärkelsen ‘populärmusik’, utan som livsstil och fenomen. Och det finns givetvis hur många definitioner som helst på detta. Men ett ord fastnade dock i mig, när jag satt och funderade: presens. Presens i avseendet ”nutid”. Dvs. något som lever, händer och existerar här och nu. Rock and roll skulle i detta kontext kunna betyda ”rätten att leva/njuta/röja/etc här och nu” – vilket ju är precis vad man gör när man går på en rockkonsert, exempelvis. Adderar man också fler perspektiv, så som att i presens existerar inget ”futurum” så kan man utöka definitionen av Rock and Roll till nåt i stil med ”Live for today, don’t worry about tomorrow”. Det låter banalt. Men det är precis den strofen som skildrar tillvaron som vi, slavar under rock and rollen, lever i. Rock and roll är varje öl man dricker, utan att oroa sig för bakfyllan. Rock and roll är alla splithopp, utan oro för utslitna leder. Rock and roll är alla vrål, utan oro för knottror på stämbanden. Och framför allt är rock and roll att utlämna sig, här och nu – blotta sig för världen, och samtidigt konsumera maximal njutning – utan att oroa sig för fadd eftersmak när spotlightens sötma slocknar. Rock and roll är att ta nästa språng i mörkret, även om man inte har några garantier för att man landar på stadig mark. Rock and roll är mod, och samtidigt förvägran av ansvar. Rock and roll är äventyrslust, och samtidigt rädsla för att tyna bort. Det är en livsstil, en kraft och en ylande vargflock. Och – framför allt – Presens. Här och nu.

Det är också exakt vad The Gloria Story handlar om.

För något år sedan fick jag hjärtat slitet ur kroppen när min dåvarande tjej lämnade mig på ett ovanligt fult vis. Ja, vad gör man? Hänfaller till någonslags weekend-rockstar-tillvaro, där gitarrer, brudar och olika klubbar på avlägsna platser i landet får en central roll i livet. Inte så dumt, har det visat sig i efterhand.

Men under en period var man ju då både nere, desillusionerad och tyngd av saknad.

Det var under denna sorgeperiod som jag blev uppvaktad av en ovanligt vacker tjej från Amnesty. Hon kom fram till mig på Centralen i Stockholm, där jag gick med tyngda bakis-steg mot otydliga mål. Det har ju alltid varit en mystisk sida i min personlighet att ett sött ansikte, och en vänlig röst tillfälligt kan lyfta mig ur den djupaste av svackor. Där stod jag med mitt sköra hjärta, och flackande blick och lät hennes ord om hjälpaktioner i främmande länder flyga som vita duvor rakt in i min själ. Min själ måste ju ha varit porös och receptiv som en tvättsvamp just då, för när jag mötte hennes blick förstod jag att det var MEDLEM I AMNESTY jag skulle bli, för att göra en positiv skillnad i världen! Amnesty skulle ge mig en sund funktion i tillvaron igen! Och plötsligt stod jag där och fyllde i min medlemsansökan… Det var bara det att jag plötsligt kom på att jag veckan innan (detta också för att dämpa ensamheten och ångesten) precis hade tecknat upp mig på nåt slags digital-TV-paket från Com Hem. Dessutom hade jag beställt en svindyr, ny gitarr, med avbetalningsplan på någon tusenlapp i månaden… Så där står jag, med penna i hand och med en änglalik Amnestyambassadör framför mig, fyller i papper, och inser att JAG HAR INTE RÅD att supporta Amnesty just nu…

Missförstå mig inte. Jag är ingen ond människa. Jag tycker att Amnesty gör en väldigt fin sak här i världen. Och vanligtvis är jag dessutom ärlig. Men jag kunde helt enkelt inte förmå mig att säga till henne som det var: ”Sorry tjejen, jag har inte råd, kom jag precis på”. Jag hade redan visat allt för mycket intresse för hennes cause (och för henne). Och dessutom var jag redan halvvägs igenom den där blanketten… Såhär i efterhand skyller jag på att jag var tillfälligt förvirrad efter det där med min kraschade relation. Men det jag gjorde för att ta mig ur situationen var helt enkelt att smyga in en del medvetna FEL i blanketten. Några siffror fel i mitt kontonummer och personnummer, exempelvis. Sen skrev jag under med en autograf, som inte ens påminner om den jag brukar sätta på bindande kontrakt, och överlämnade blanketten till henne. Hon svarade med ett varmt leende och gav mig en värmande kram. När vi lämnade varandra så hade jag en djup känsla i själen av att ”detta kommer jag att brinna i helvettet för”.

Hur slutar då storyn? Jo, what goes around, comes around. Det jag missade när jag stod där och förvandskade konto- och personnummer var nämligen att dessutom ange FEL telefonnummer. Det tog nämligen bara någon vecka innan jag mottog ett samtal ifrån samma änglalika tjej. Vad ville då hon? Jo, hon undrade bara om det blivit något fel på min blankett, eftersom hon inte riktigt fick mina siffror att fungera i deras dator. En vuxen man vet när han har förlorat. En vuxen man vet när det är dags att krypa till korset. Så också jag. Jag tänkte på den vackra Amnestytjejen, som jag lurat. Jag tänkte på hennes höga moral, och varma framtoning. Och sen bekände jag. Och levererade rätt siffror.

Jag är numera en något fattigare rockstjärna, med något högre chans att ta mig igenom den beryktade pärleporten.

Amen

Our thoughts and prayers are with our friends in Norway devastated by the horrible acts of terror.

Words can’t ever express the sadness and loss, the cruelty and the violence.

 

IMAGINE

Imagine there’s no Heaven
It’s easy if you try
No hell below us
Above us only sky
Imagine all the people
Living for today

Imagine there’s no countries
It isn’t hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace

You may say that I’m a dreamer
But I’m not the only one
I hope someday you’ll join us
And the world will be as one

Imagine no possessions
I wonder if you can
No need for greed or hunger
A brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing all the world

You may say that I’m a dreamer
But I’m not the only one
I hope someday you’ll join us
And the world will live as one

Arkiv