Satt och käkade på BOMBAY, Andra lång-gatan i Göteborg. För er som inte är bekanta med Göteborg kan sägas att det är intressanta krokar det där. En av få platser, i mitt tycke, i Sverige där underground-kultur trängs med dekadens och ett visst mått kriminalitet. Kreativiteten bor granne med synden, liksom. Bombay är en alldeles förträfflig Indisk restaurang. Jag hade fönsterbord. Tvärs över gatan ligger en rejäl porrbutik – Martin Shop – som jag sneglade mot medans jag inmundigade Mango Lassi.

Då dyker det upp en man på gatan. Han ser bisarr ut. 70-års-åldern, hög skorstenshatt, frack, lång svart rock och lackskor. Som en klassisk herreman, hämtad ur viktoriansk litteratur. Som en kvarleva från sekelskiftet. En fabrikör. En träpatron. Ja, nåt sånt. Hur som helst så såg han ju ofantligt felplacerad ut i dessa ruffiga omgivningar.

Än konstigare blev det när gubben spankulerar in på Martin Shop. Det blev ju helt oemotståndligt att inte följa upp det hela. Jag var helt enkelt tvungen att ta reda på vad han hade där inne att göra. Det var bara så fel. Så fel med en sekelskiftesgubbe i skorstenshatt bland lila glidslem, analkulor och urinporr, liksom. Så jag pyntade för käket, och studsade över gatan och efter gubben in på Martin Shop. Där inne höll jag några meters avstånd, samtidigt som jag skuggade gubben. Han hade omedelbart sett till att få assistans av den medelålders kvinnan som förestod butiken, denna afton. Nu gick han runt med henne i släptåg och frågade ut henne totalt om de olika produkterna.

”Vanlig snuskgubbe i annorlunda mundering” kanske många tänker? Jo, förvisso. Men det som gjorde saken helt UTOMJORDLIGT konstig var hans FRÅGOR. Han frågade nämligen så jälva dumt. Som om han inte alls fattade att det var sexprylar han kollade på. Exempelvis tog han upp en tub glidmedel med en bild av ett rövhål på etiketten, och frågade: ”Är det här någon slags parfym?” ”Njae… inte riktigt” svarade expediten. Därefter tog han upp en porrtidning med någon outgrundlig inriktning mot nån special fetisch, och frågade ”Har dom duktiga skribenter?” Om en dubbelsidig och vansinnigt grov dildo sa han helt krasst, med en nickning: ”Vacker kulör!”

Va faan lixom? En klassisk snuskgubbe (oavsett klädsel) som vill ha en liten pervo-kick skulle väl i så fall ha frågat lite snuskiga saker, för att få lite eggande och dirty svar från expediten? Nu lät det ungefär som om han gick och tittade bland Pressbyråns standardutbud, eller på en ny Dressman skjorta.

Hur som helst. Gubben fortsatte sin runda. Han tackade artigt expediten för all hjälp och ställde sig såsmåningom själv vid tidningshyllan och började bläddra bland litteraturen.

Är det här lögn? Sensationsbloggande? Har det över huvud taget hänt? Försöker jag underhålla? 

Well. Ibland är det skönt att ha mobilkamera. Om inte annat för att kunna påminna sig själv om att man inte drömde, eller satt fast i handlingen i nån ny låt av Skitarg eller liknande. Take a look…

Hon flyttade ut för ett år sen.

Är jag bitter? Lite. Men jag mår bra. Nu.

Snacka om att ”the poet needs the pain”.

Under året har nämligen inspirationen flödat, fysiken stärkts och framgångarna haglat.

I siffror skulle det kunna se ut såhär:

0 = antalet gånger jag brytit ihop och gett upp.

1 = antalet PLATINA-singlar jag varit med och släppt.

1 = antalet proffessionella skivinspelningar jag varit med och gjort.

1 = bästaplaceringen på iTunes rocktopp, singlar (höst 2010).

1 = bästaplaceringen på Grammotex officiella hårdrockstopp (sommar 2011).

1 = antalet musikvideor jag varit med i, och projekterat för.

2 = antalet telefonsamtal med RIKTIGA barndomshjältar.

2 = antalet lablekontrakt som jag varit med och signat.

3 = antalet distributionsavtal jag varit med och signat.

3 = antalet singlar bandet haft på radiorotation.

4 = antalet festivaler jag lirat på

5 = antalet utlandsresor jag åkt på. För att hämta ”inspiration”.

5 = antalet veckor på hårdrockstoppen med Shades of White.

10 = antalet tunga annonser i Svensk musikmedia som jag gjort.

14 = bästaplaceringen på officiella albumlistan. Alla kategorier.

20+ = antalet låtar som skrivits. Ja, till nästa skiva dårå.

20+ = antalet… censur. I’m a gentleman, you know.

30+ = antalet intervjuer jag gjort.

30+ = min ålder, typ.

40+ = antalet resor, tur och retur, till Stockholm jag har gjort.

50 = antalet spelningar som genomförts.

63 = antalet armhävningar som utgjorde mitt nya personliga rekord.

100+ = antalet positiva recensioner av vår skiva, globalt sett.

Fast i slutet återstår bara två viktiga siffror, som är mer betydande än allt ovanstående:

5 = grabbarna i bandet. Jag är en av dom. Vi är bröder.

1 = JAG.

Life is good/ Filip

EX. GUNS AND ROSES GITARISTEN GILBY CLARKE med Badmouth + FÖRBAND: THE GLORIA STORY.

5 Oktober. Insläpp: 19.00. Frejasalen, Skövde Kulturhus.

1993 spelade GILBY CLARKE med Guns and Roses på deras Use Your Illusion turné. Den 5:e oktober kommer han till Frejasalen i Skövde! Overkligt, men sant!

Biljetter köper du enklast för sketna 150 spänn på iTICKET!
Biljetter finns också till försäljning på Skövde Turistcentrum och Kulturhusets biljettkassa.

GILBY CLARKE gör sin första Skandinavien-turne nu i höst och vi är mycket glada att den legendariska gitarristen gör ett stopp på Frejasalen i Skövde! Han kommer att spela ett akustiskt ”storytellers” set, där han berättar om- och spelar några av Guns and Roses mest intressanta låtar. Därefter följer ett elektriskt set, där Gilby bjuder på klassiker från både sin egen och Guns n Rose’s låtskatt. Som kompband har Gilby Clarke med sig Svenska gruppen BADMOUTH som släppte sin andra skiva ”Heavy Metal Parking Lot” i somras, producerad av Chips Kiesbye. Det är bäddat för tung, bluesig, svängig och legendarisk rock and roll av den klassiska skolan!

Som förband ser vi Skövdegruppen THE GLORIA STORY, som albumdebuterade med skivan SHADES OF WHITE i sommras, och gick direkt in på den officiella hårdrockstoppens förstaplats! Sedan dess har karriären varit sensationsartad. Med över 100 spelningar i bagaget är The Gloria Story ett av landets mest beryktade liveband; välkänt för sina medryckande rocklåtar och underhållande scenshower. Förvänta er splithopp, smashade gitarrer och fantastisk energi!

Årets coolaste konsert i Skövde? Kom och bedöm själv! Endast 150 biljetter släpps till detta mycket intima arrangemang på Frejasalen i Kulturhuset.

Ja. Snälla nån.

Bra spelning blev det! Trots att vi lirade samtidigt som Entombed så drog vi bra med folk. Kan tänka mig att vi var ett ganska skönt alternativ för dom som inte gillar den allra tyngsta metallen där på röjet. Så vi kände oss otippat väl supportade! Faktum var att det fyllde på med allt fler människor efter hand när vi lirade – och mot slutet var det gött tryck. Vi rev igenom vårt fullängds-set som vi öppnar med Highway och avslutar mer OHNO. Delar av bandet var sjuka, och inte på toppen av sin förmåga. Men jag tror att vi andra, som var piggare kompencerade för detta mer än väl. Jag älskar verkligen arrangemang i full-format! Inget ont om rock-klubbar. Det kan blir grymt skönt tryck även där. Men på festivaler har man stora scenytor att hitta på massa galenskaper på.

Men det är efterfesten som jag kommer att bära med mig. Ingen brist på dricka. Inte heller på trevligt sällskap. Vet inte om dom bistra, men trevliga grabbarna i Sister uppskattade att vi surfade genom deras loge på en serveringsvagn. Men det hände lite då och då. Och VEM hade glömt kvar en tub kolasås i kylskåpet? Inte bra. Bäst drag var det såklart i Bullets buss. Men där hamnade vi aldrig. Det var tillräckligt trevligt i vår loge, som av någon anledning var belägen i ett dagis. Combon träpussel + max från Bandit Rock + Calle från Gloria Story + massa bärs, var uppenbarligen ganska lyckad. Dom klarade nästan att få ihop mästerverket – avsett för barn mellan 2-4 år. Jag minns en lekkplats också. Och en rutschkana. Men det partiet är dolt i dimmor. I Shades of White, helt enkelt. Tack till mr. Siberg – yngst men förståndigast i bandet – som tog på sig ansvaret för att frakta hem oss rundfotade semi-gubbar när morgonen gick mot gryning.

All kärlek till alla nya och gamla fans vid scenen, till RAMBO LIVE som bokar dessa underbara spelningar åt oss, och till arrangörerna som verkligen var fantastiska!

/Filip

Verkar ha blivit på modet att anta olika 30-dagars utmaningar för att komma i form med färdiga kostprogram och tränings-scheman.
Det där funkar säkert bra för många.
Men i min värld lyssnar jag hellre på min egen kropp och daxform, än att slaviskt följa instruktioner från en websida.

Härom dagen gick jag en sedvanlig powerwalk på någon mil. Kände att jag hade massa energi kvar efteråt. Så jag gjorde armhävningar. Döm om min förvåning när jag inte kroknade vid 30 eller 40 som jag annars brukar göra… Passerade mitt gamla personbästa (57) med relativ lätthet och segnade såsmåningom ihop på min 63:e armhävning. Otippat med nytt personbästa bara sådär… Någon timma senare så ställde jag mig på vågen, som stannade på 82 kilo sharp, och sisådär 7% i kroppsfett. Vem säger att man börjar förfalla efter 30? Jag har inga som helst planer på det!

Eller som the mighty Hulk Hogan skulle sagt: Do your training, Say your prayers, Eat your vitamines and Believe in yourself!

Arkiv