Okategoriserade

Såg precis ett klipp på gubbarna i Kiss som, tro det eller ej, fortfarande kuskar runt på vägarna och drar massiv publik varhelst dom lirar. Att populariteten aldrig verkar dala beror sannolikt på en kombination av gamla, hängivna fans OCH att Kiss fortfarande levererar – och just därför har dom nått en ny generation supporters. Konceptet håller, helt enkelt. I vinter kommer dessutom uppföljaren till Sonic Boom – en ny skiva som ger bandet en orsak att ge sig ut på vägarna 2012. Vågar man gissa på att vi står där på Stadion och diggar igen, nästa sommar? Gärna för mig!

Det jag då INTE gillar är den politiska propaganda som sprids på den pågående USA-turnén. Det finns givetvis inget ont i att älska sitt land, och då och då hetsa den amerikanska publiken till klassiska ”USA, USA, USA!” rop. Men Paul Stanley har tagit det där till en helt ny, osmaklig nivå. Det hålls långa monologer om kriget i Irak. Krigsveteraner kommer upp på scenen och gör honnör. Man läser trohet till den amerikanska fanan, och utrycker en hel massa andra übernationalistiska, republikanska åsikter. Återigen – inget ont i det, egentligen, även om det är en smula patetiskt. Men det som stör mig är att rock and roll och politik mixar jävligt dåligt. Här har vi ett band som byggt sin ursprungliga popularitet på pojkrumsfantasier, serietidningsestetik, en rejäl nypa S&M, sånger om analsex, demoniska ritualer med eld och blod – och, framför allt, en av de mest underhållande scenshowerna världen någonsin skådat. För mig är allt det där också precis vad Kiss ska vara. Jag saknar den gamla attityden där det gapades ”how tha fuuuck are ya! Do you like to get hiiiiigh?!?!” Rebeller och provokatörer, liksom. Nu är det precis som om bandet istället vill plocka poäng hos den amerikanska högern, och på något lekfullt vis bli accepterade bland den amerikanska medelklassen som familjeunderhållning. Ungefär som wrestling, typ – där dom största hjältarna alltid vevar med den amerikanska fanan för att plocka billiga poäng.

Jag har älskat USA varje gång jag besökt detta möjligheternas land. Trots orättvisorna, och det tvivelaktiga världspolis-agerandet så är det också ett land där drömmar kan förverkligas. Utbudet är obegränsat och människorna är öppna, glada och ganska okomplicerade. Men Kiss är INTE Hulk Hogan. Kiss är ett rockband. Och själva essensen i rock and roll bygger ju på ett visst mått utanförskap och rätten att gå sina egna vägar genom livet. För mig är Stanley ”The King of the night time World” och Simmons är ”The God of Thunder”. Dom är ju för fan ”The Creatures of the Night” och inte makarna George W. Bush, liksom! Kiss-koncerter ska inte försöka immitera tårdrypande, nationalistiska slutscener från Armageddon eller Independence day.

För att citera Gene Simmons himself från en intervju 1991 (då bandet var ovanligt hårt och coolt, faktiskt): ”Kiss came from the streets and it was about letting your agressions out on stage – through volume, and through the music you play. It doesn’t mix with family entertainment…” Det är DEN attityden jag vill se hos herrarna Stanley och Simmons. Inte nåt inställsamt dravvel om trupperna i Irak.

2011.07.30: Qwarnfestivalen, Västerås.
2011.08.06: Backstage Rockbar, Trollhättan.
2011.08.12: Skogsröjet, Rejmyre
2011.08.25: Rockbaren, Harrys, Linköping
2011.08.27: Eksjö Stadsfest, Rock/Sensus-stage
2011.09.08: Arena Skövde, Private event för försvarsmakten
2011.09.XX: TBA
2011.10.05: Supporting Gilby Clarke. Frejasalen, Skövde
2011.10.15: Dirty Nights, Harry B James, Stockholm
2011.11.01 – 2011.11.05: TBA (intressant förbandsturné)

Fler datum tillkommer i september, oktober & november.

Ni har läst det på rocknytt.se – och vi vill nu också bekräfta det från bandets håll: den 12:e Augusti rockar vi Skogsröjet ihop med en hel rad tunga namn från den globala rock/metalscenen!

Förutom att lira själva så ser vi fram emot att se exempelvis BULLET och W.A.S.P

Det känns fantastiskt! Om sanningen ska fram så har vi alltid mått bäst i ‘full-format’. Små klubbscener är alltid nice, eftersom det är lätt att skapa tryck på mindre ställen. MEN varje gång man posar så krockar man ju med varandras gitarrhalsar. We need space. Och på Skogsröjet får vi den yta vi behöver för att kunna släppa loss vår fulla potensial!

Be there people!

Det har varit en crazy crazy helg i camp Gloria då bandet, filmteam, statister och tekniker strålat samman för att filma vår nya musikvideo för I can make you run. Utan att ge för mycket spoilers så vågar jag utlova en jävligt skön video med maxade livesekvenser med bandet, en hel del ”springande”. Det blir blod, svett, lite tårar, en dos mördarclowner och några stänk lebb-sex. It’s all in the name of rock and roll!

Videon kommer att släppas den 15 augusti. Fram tills dess radiopluggar vi också låten med hjälp av bolaget Enmusa Musics PR-expertis.

Känns som att det blir en GLORIOUS höst, people!

Drömmar är till för att förverkliga. Kanske inte när man är 11, då jag först grundlade den här drömmen. Men nu är jag vuxen. Och utöver en dröm så är också det här en investering som sannolikt sopar banan med de flesta aktiefonder i ett långsiktigt perspektiv. Dessutom kan man inte lira rock and roll på en aktiefond. Say hello to mr. PS10 LTD. My only love.




Har varit en lång och fullspäckad vår, med skivrelease, loads av gig och en satans massa bandadministration. Så när min kära familj – bror med fästmö och 2-årig dotter, samt mina päron i 60-års åldern – frågade om jag ville åka med en vecka till Mallorca för att ta lite semester så tvekade jag inte. Kan ju vara skönt att ligga i solen och läsa Closeup, tänkte jag. Och hur ofta har man tid att umgås med familjen? Jag behövde lugn och ro – och all-inclusive-hotell på en lugn del av ön lät alldeles förträffligt. Just då.
Nu är jag nyligen hemkommen. Avstressad förvisso, men i viss mån också svårt traumatiserad…

Jag kommer sannolikt aldrig att skaffa barn. Det står nu helt klart att alla barn är högljudda och bortskämda dvärgmonster. Påminner lite om den där sjuka krabaten som är med på Pain’s promotionbilder… Gulliga vid en första anblick, men under ytan finns bara renodlad ondska. MILF’s existerar dessutom inte på Sunwings familjeresorter. Alla morsor är ordentligt feta*, och dom äldsta döttrarna är max 13. Så det fanns inget snyggt att spana på. Bröst såg man dock i mängder. Främst då på alla out-of-shape familjefäder som flashade sina manboobs högt och lågt. Som ett slagfält av kroppsligt förfall*. Och den kalorimaxade buffén som hotellet serverade tre gånger om dagen gjorde ju knappast saken bättre.

Kort efter att vi landat på Mallis insåg jag också att mina föräldrar ÄR gamla. Dom smågnabbar och ojjar sig på dagarna, hostar och snarkar hela nätterna. En tidig morgon vaknade jag upp och blev svårt chockad då det lät som om mina päron idkade sex i rummet bredvid. Lugnade dock snabbt ner mig då jag insåg att det var klassiska ”gubbaljud”. Min far låter lite som en kraxande David Coverdale varje gång han vänder sig i sömnen…

Utvilad blev jag dock. Spenderade dagarna med att supa mig full poolside i solen, kolla internet och smita undan och runka. Lyckades dessutom klämma in en hel del träning – främst på grund av att personalen på hotellets gym råkade vara hotellets mest bildsköna varelser. Inga 10-poängare, men helt klart mer trivsamma att vila blicken på än valrossarna som dominerade poolområdet.

Tack och lov så varade eländet bara i en vecka. Inte så illa som det kan låta, på det hela taget. Min familj är rätt sköna lirare med sjuk humor som förgyller dagarna. Och givetvis är min brorsdotter ett undantag från mängden – en ängel snarare än ett odjur. Dessutom är jag ordentligt nere i varv, utvilad och redo för en aktiv sommar! Först ut var midsommar som blev ordentligt blöt. Och om någon vecka spelar vi in musikvideo till nästa singel (release i augusti). Därefter väntar omfattande turnerande i augusti, september och november… Thank God I’m home!

/Filip

*Nej, jag är vare sig utseendefixerad eller hälsoguru. Men någon gång på vägen mot att man inte längre kan se sina fötter borde man väl själv ta sig en funderare på om det inte är dax att hoppa över chipsen och börja träna?

Arkiv