The Gloria Story

1 2 3 57

Lukas Bjurström från Hjo har synts i många olika musiksammanhang, från Kiruna i norr till hemvisten på Schlätta till Australien på andra sidan klotet – från att spela Creedence för fölkölsdrickande campingsäsongare, till att spela psykedelisk rock på nattklubbar i Cairns. Musikal & teater har även hunnits med i den kritikerrosade julföreställningen som presenterats i Hjo under många år. Lukas Bjurström har trevat sig fram när det gäller att hitta sitt eget uttryck och skrivit & även uppträtt med allt ifrån folk & singer/songwriter till retrorock, blues & pop.

I dag kan man räkna med överraskningar såväl som en ärlighet & sårbarhet som inte synts tidigare. I dag visar Lukas Bjurström upp något nytt, spännande och glädjefyllt som vittnar om att även mörka stunder kan ge upphov till liv & ljus!

Det är fri entré på Sällskapet, Skövde hela kvällen och underhållning från ca 21!

 

Efter att ha gjort ett antal turnéer som förband till The Quireboys så hängde jag den här gången med som tourmanager och merchsäljare, under tre dagar i ett höstruskigt Sverige. På torsdagens spelning på Sticky Fingers hade jag alldeles perfekt vinkel från merchbåset mot scenen, och kunde för första gången på länge i princip ostört njuta av hela Quireboys framträdande och den fina bonusen; förbandet Close Quarters.

Quireboys var bländande som alltid. Men det är också ett meat & potatoes-band som är så rutinerade på det dom gör 200 kvällar om året, att det endast går skilja konserterna åt i de små detaljerna. Så också på Sticky, även om den vanliga repertoaren på den här turnén blandas upp med några sköna bluescovers från senaste plattan ”White trash blues”. Jag gillar det skarpt, såklart.

Men den här gången tänker jag göra en annorlunda recension och fokusera på förbandets insats. För den är guld.

När Close Quarters kliver på scenen till ett cirkusklingande intro och effektfulla saftblandare som dränker Sticky i pulserande rött ljus, så är det två år sedan Vadstenas stoltheter senast stod på en scen tillsammans. Det visar sig att åren i träda varit goda mot kvintetten, som satsar på knock direkt! Close Quarters skäms inte för sig. Det är allsångsrefränger av bästa märke, med texter som sällan har större poetiska ambitioner än att besjunga den ungdomliga friheten och kåtheten som rockmusiken ger uttryck för.

Sedan jag senast såg gruppen har dom lätt sleaziga inslagen, som bandets sound tidigare hade, polerats bort till förmån för ett tydligare classic rock-sound. Det går fortfarande att spåra idolerna i Backyard Babies i det som CQ framför, men det här är en rakare och renare uttrycksform. Det känns inte det minsta ringrostigt och om det möjligen fanns lite nervositet innan spelningen så har den effektivt stöpts om till energi och attityd. Det är hunger, från första ackord – och det väcker publiken som entusiastiskt drar sig närmare scenen. Gitarrhjälten Martin ”KK” Karlssons bländande scenspråk och frontmanen Taliquas karisma är två standoutfaktorer i varje låt, men det är tightheten, stämsången, glimten i ögat och den brinnande närvaron hos samtliga medlemmar som är showens ryggrad. Mycket bra. MYCKET BRA.

I spelningens skutskede, när gruppen serverar sina uptempohits ”My way or the highway” och hypnotiskt catchiga ”Let’s put a Smile on that face” är hela Sticky på tårna och sjunger glupskt med i refrängerna. Och ler, ja det gör vi allihop, från öra till öra.

Close Quarters är tillbaks!

 

När man inte själv står på scenen, eller är med och styr upp musikvideoinspelningar eller promotar sina gig – så är det kul att hoppa in och hjälpa dom kompisar man fått i musiksvängen. Det där med prestige har aldrig varit min grej. Jag får nog bekräftelse så att det räcker och blir över på vår egna turné i vinter. Men den här veckan väntar uppdrag som driver & merchsäljare åt The Quireboys som är på Sverigebesök. Ser likaså fram mot att träffa mina kollegor i nyuppståndna Close Quarters. QB&CQ är definitivt veckans roligaste turnépaket i Sverige! 🤘🏼

Quireboys & Close quarters

Vår nya musikvideo blir something else! Just nu filmar vi det sista innan redigering. Vi firar den med releasegig och visning på storbildsskärm den 2/12 på Sällskapet i Skövde. Veckan därefter sticker vi på unpluggedturné med Quireboys i UK! Good times!

 

Vi åkte tur&retur till Stockholm för att se Nick Cave & The Bad Seeds, som var en utpräglad och säregen konsertupplevelse, olikt det mesta jag sett och hört. Vi fick smakfulla, teatraliska ljuseffekter, snygga projektioner och dynamisk, doomig jazz-goth i ett stundtals nästan smärtsamt återhållsamt tempo. Det rev upp sår och tvingade oss att närvara i stunden. Engagemanget var totalt på båda sidor av kravallstaketet. Har därför aldrig heller, på den här sidan 2010, sett så många hänförda konsertbesökare helt glömma av att ta upp sina mobiltelefoner. Och apropå ”kravallstaket”; i konsertens slutskede väljer Cave att riva ner den barriären, genom att först ge sig ut i publiken för att klättra upp på ett kamerapodie mitt i folkhavet och därefter, väl tillbaks på scenen, invitera alla som ville följa med – att göra honom sällskap där uppe, i något som liknade ett massbönemöte i en mörkrets frikyrka. [Att jämföra med Stones oengagerade, 60+åriga snapchattare, förra veckan]

Tack för den sällsamma dramatiken du bjöd på, Cave.

 

Om The Hellacopters levererar lika bländande rock and roll som när jag såg gruppen på Liseberg i somras så får Stones en tuff match på Friends ikväll. Hoppas att Mick & Keith inte spelar oschysst, med allt för många ljud- och scenbegränsande bestämmelser för att hålla Dregen & Nicke nere. Oavsett så blir det en härlig kväll!

 

Såhär skrev jag i en mycket uppmärksammad recension av The Hellacopters sist det begav sig: http://thegloriastory.rocknytt.net/2017/07/29/recension-the-hellacopters-live-pa-liseberg/

 

Vi ses i Solna!

 

Här kommer lite info om The Gloria Storys nya singel som släpps 1:a december!

På THE GLORIA STORYs nya singel “DOES YOUR HEART FEEL AT HOME” visar låtskrivaren Filip Rapp (gitarr, sång) en mer singer-songwriter inspirerad sida av sitt hantverk, som vi tidigare främst lärt känna genom gruppens omisskännliga, glada och energiska 70tals-rock. Den nya singeln är en intressant, musikalisk utflykt för ett band som fortsätter att utvecklas med varje ny release. Under det senaste året har THE GLORIA STORY främst turnerat som en akustisk trio, något som definitivt influerat inriktningen på DOES YOUR HEART FEEL AT HOME, även om det fortfarande är elgitarrerna som är drivande i soundet.

DOES YOUR HEART FEEL AT HOME firas med releaseparty och livespelning på Kulturhuset i Skövde den 2:a december då låtens musikvideo, producerad av Tobias Andersson, Toby Photography, också kommer att premiärvisas. Veckan därefter vidtar en unplugged turné i Storbritannien i december 2017 och januari 2018 tillsammans med The Quireboys.

Release 1/12

Idag har vi påbörjat inspelning av en ny musikvideo. Jag och Tobbe lyssnade på Tom Petty i bilen påväg ut till Emma och C-J i Trässberg, där första inspelningsplatsen var. Möjligen blev jag lite inspirerad, eller så kom det naturligt när man spelade på en schysst telecaster som jag lånat från Johan Wendt – för när jag tittar på klippen så har jag ju helt uppenbart ärvt var och varannan gubbrockpose från nämnda Petty. Det är det fina med rock; DNAstrukturen som förgrenar sig genom decennierna, via svart vinyl och Marshallriggar, från artist till artist. Och nu fick en liten, liten del av det majestätiska musikarvet som Petty efterlämnar också hamna i vår video, omän bara som ett bredbent ackordhammrande på en sliten tele. Det gör mig stolt och vemodig, på samma gång. Länge leve Tom Petty.

1 2 3 57
Inlägg
Arkiv